Så kom då morgonen jag har hört om av andra. Du duschade i gryningen och jag kände att regnet utanför fönstret speglade mitt inre. Du klädde dig i fina kläder, doftade gott när du lämnade vårt hem. Vet du om att jag grät när du låste dörren? 

Jag måste ha somnat till skriket i min mage. 

Nu satt du ute på balkongen och åt dadlar, granatäpplen och såg fram emot lammgryta med bröder under dagen. 

Du reste dig upp och jag kände att du närmade dig bakom som för att ge mig en kram, samtidigt sa du glad Bajram!

Åter igen dog jag ...

7300 böner utan att låta din fru vara närvarande. 

Utanförskapet är stort med den som ska vara din bästa vän, älskare och stöttepelare i alla väder.

Jag kan älska stort, men även om kärleken är stark så kan jag plötsligt vända ryggen till och kom då ihåg att det är alldeles försent för att säga förlåt.