Som en vålnad kommer du och hemsöker mitt redan så mörka inre
Mitt sinne är förgiftat, som förlamad är jag fast i ditt hårda grepp
Jag ber att solens strålar ska få denna dimma att skingra sig
Jag mäktar inte med den dystra sorgsna skepnad av det som är jag
En spillra av ingenting måste få samla ihop sina skärvor 
Letandes där dom ligger utspridda i ingenmansland
Jag måste ta mig den långa vägen tillbaka utan att helt gå vilse
Först gav du mig bara glädje och längtan men nu endast tårar och smärta
Mitt hjärta rustar sig och kommer bli starkare med tiden
Just nu känns jag helt osynlig, jag skriker för att göra mig hörd
Du är som luft, en förorenad luft som jag tvingas inandas
Ett slag i magen, jag faller framstupa och slår hårt i marken
Ärrad för livet men förhoppningsvis lite klokare nu och framöver
Hur kan du ge så mycket för att sen ge så lite att det inte märks
Jag trodde du skulle finnas där för mig så som jag skulle ha funnits där för dig
Det här var bara ännu en prövning, en läxa i livets svåra skola
utmaningar kommer även passera min väg framöver och många gör också ont
Jag trodde du hade mer känslor där i ditt hjärta så som jag hade för dig
jag inser att jag satte dig på en piedestal som inte fanns 
Ner från det blå kraschlandade jag på marken, blåslagen och avvisad från din famn
Besvikelsen är stor då det känns som det vi hade nu aldrig har hänt 
Det känns som att jag förlorat dig innan jag ens hann nudda vid din hud 
En tomhet av saknad äter upp mig inifrån, allt det du gav existerar inte längre 
Det var en ljuvlig dröm som jag nu tvärt vaknat upp ifrån
Hur kan du vara så oberörd medans jag gråtit mer tårar än jag har kvar 
Jag sa att jag ej skulle gråta en till tår för dig, men jag har gråtit ytterligare en flod
Tårarna rinner lika mycket som blodet från såret i mitt hjärta 
Det finns ingen hejd, jag är urholkad, urlakad och jag tappar min färg
Allt det som då var kommer aldrig bli sant eller verkligt
Jag kommer aldrig att få se in dina ögon och heller inte hur du ler mot mig
Jag kommer aldrig få ligga på ditt bröst eller känna din värme, och heller inte ditt hjärta slå
Jag är ledsen min vän men du förlorar mig efter alla dessa knivhugg du gett mig
Du kanske kommer vilja ha mig framöver när du är redo och det passar dig
Men du tog den lilla glädjen jag hade kvar ifrån mig helt känslokallt
Vad får dig att tro att jag kommer vänta på dig efter detta
Jag väljer en annans hand, till någon som visar hur äkta kärlek känns
Mitt hjärta är inte längre ditt, ditt namn var där skrivet men suddas långsamt ut 
Det tills det ej längre finns ett spår kvar, lika tomt och plant som känslan i mig nu är
Det ger jag tillbaka till dig och du får själv ta hand om det bagaget 
Begrava det eller bevara det någonstans djupt ner i marken eller i ditt hjärta
Valet är alltid ditt precis som valet du gjorde att behandla mig så här
Kanske får du smaka bitterheten på din tunga då det är jag som hugger dig nästa gång
Farväl, detta är slutet av det som var vi för ett tag
Långsamt tynar vi allt längre bort från varann, du på ditt håll och jag på mitt 
En dag kan jag le och bara känna tacksamhet när jag tänker på dig 
Du har ändå lärt mig något och det var magiskt så länge det varade 
Om du lovar mig det lovar jag att göra detsamma för dig
Lev en bit av dig för mig så som jag lever med en bit för dig 
Kärleken är evig, den byter former och skiftningar i dimensioner långt bort 
Sådant vi nu inte förstår kanske någongång blir greppbart för vårt sinne och vår själ 
Mina vingar tar mig med kraftfulla slag bort mot solnedgången 
Jag flyger till ett vackrare land och till ett kärleksfullare liv som jag hungrar efter 
Jag vet redan vem min största kärlek är, det är inte du 
Både i livet och efter detta liv är och förblir kärleken alltid det största
Obesegrat kastar den ljuset in över våra sinnen och skapar en harmoni ända in i dom mörkaste vrår 
Du behöver inte tro detta så som jag, det är upp till dig vad din sanning är 
Endast tiden kan visa oss vart vi ska eller vilka val vi kommer göra 
Jag tar ett djupt andetag, finner till slut min sinnesro, en inre fred 
Och det är freden med mina känslor och tankarna som behöver stillas 
Varje gång jag blundar finns du där men en dag kommer jag inte ens se dig inom mig 
Allt är gjort, förlåtet och glömt. Vem vet något om oss långt fram i tiden
Jag fortsätter min färd i det som är livet och ska försöka göra mitt bästa 
Vi kanske möts oväntat någon dag där i ett vägskäl av det som är vår framtid 
Vi kanske omfamnar varann eller hälsar som främlingar och går åt olika håll
Oavsett vad har jag vid den tidpunkten låtit mitt öde bestämma,
precis som det är menat att vara är också det som sker
Jag kan äntligen le och vara lycklig så som jag alltid förtjänat att känna
Jag kan bara hoppas och be du är lika nöjd och lycklig som jag