Det ljus, hopp och den vilja att längta efter nästa dag, som Tusse tände i er, kommer ni alltid ha kvar.
Den kärlek han gav växande i magen kommer alltid att växa i er.
Glädjen att känna någon växa i sig är oförglömlig och något så magiskt och trollbindande.
Varje dag känner du hur denna människa växer och du bara längtar att få se och lära känna denna underbara skapelse.
All den längtan hade ni, alla dom dagar av hopp och drömmar hade ni.
Tusse kom ut sovandes, han vaknade aldrig, sorgen blir bedövande, hur ska jag orka nästa minut, kan jag någonsin le igen, hur ska mitt liv kunna fortsätta.
Glädje och lycka , är det ord som jag någonsin kan förlika mig med igen? Sorgen blir så stor att luften tar slut, huden gör ont, smärtan river i kroppen o du vill bara skrika....
Sorg gör så ont, sorg är så svårt, sorg kan kännas så ensamt, sorg skrämmer ofta bort dem man har kring sig.
Här ser jag att denna sorg är delad av så många. Det värmer mig så!
Vi alla, här tillsammans kan hjälpa Anne och Krister att orka igenom detta, vara vänner, finnas där. En vän, ett stöd, ett samtal eller en tyst kram.
Vi känner dom på olika sätt, vi känner inte varandra men vi kan tillsammans visa att vi vill lindra deras sorg.
Tänk då på det där ljuset han gav, alla sparkar i magen, påminnelser om hopp o glädje, han visade er att ingen ska ge upp, han visade att det alltid finns en framtid, ingenting är omöjligt .
Tusse, du är för alltid i mina tankar. Tusse, du ska veta hur vackert allt är här för dig idag.
Tusse, det här är din dag!
Tusse, nu kramar vi alla tillsammans din mamma och pappa! !