det förstår jag mig inte verkligen på människorna är det praktiskt taget inte möjligt att någonsin de säger så mycket eländigt att man svimmar varje gång man talar med någon som ser ut som en människa numera vet jag inte skillnaden på folk de tycker jag ser likadana ut och förändras aldrig från elak till god allting bara knallar på och det finns inget mer att säga det är ute med kärlek och fred människan vill hellre vara på kryssning i Karibien än att ta sitt ansvar för träden och den brända jorden men ingen kommer undan katastrof är det enda som går att stava till

vännerna har vänt ryggen till och låter hälsa att de inte har tid med vänskap själv dricker jag en kopp te och vägrar sluta