September letar sig in och ångesten med den. Trodde att allt skulle vara annorlunda nu min vän. Men det är samma tankar som letar sig fram, det är samma tomhet som tar min famn.
Det är mörkret som formar mina mardrömmar inatt, inga glada rop, inga skratt. Här kan jag skapa vad jag vill, alla platser kan ta form, men så är det inte min vän, utan det är bara samma gamla drömmar som tar storm. medans jag står i mitten alleles still.

Trodde att allt skulle vara bättre nu, trodde att tiden läker alla sår, men det är samma djävul som drar allt itu, som river upp sina spår, år efter år.
Regnet ekar igenom rummet, som tumultet, som letar sig in i dunklet.

Tårar har runnit ner på min kind så många gånger om, medans jag tar det sista av min rom. Skål min vän, för att du fanns kvar, för att du inte gått som alla andra har. Skål för ännu en höst, en klunk som brinner i mitt bröst , en klen tröst.
Skål för tiden med dig, för det är det enda som räddade mig.