En natt vaknar jag

Jag blev jagad ur drömmen
av den isande känslan av hopplöshet

Du andas tungt bredvid mig, lugnt och taktfast i din sömn
Så många år har vi legat så
Hört varandra andas till tröst

Men det finns en ensamhet

Hur jag vänder och vrider på mig
får jag ingen rätsida på livet
Inte i natt.

Jag rullar närmare din sovvarma kropp
Vilar mina läppar mot din nacke, lägger armen runt din midja
I sömnen tar du min hand och sluter den i din.

Jag ler för mig själv
Är detta att älska någon?


Bara fötter mot svalt trägolv.
handflatorna mot fönsterbrädet.
Ingen måne, inga stjärnor inatt.
En fuktig dimma som suddar ut grenarnas konturer
himmel känns nära i natt
Jag vill sträcka ut armarna och nå någonting.

På marken våt jord.
Mörk våt jord som får mig att rysa.

Jag går mellan rummen och hör barnen andas lugnt i sina sängar
Jag vill röra barnens kinder, de vänder sig i sömnen när jag sitter på sängkanten
Kan man stanna tiden?
Den svarta jorden skrämmer mig i natt.

Föll vi från stjärnorna och störtar mot marken?

Han som håller min hand, barnen som ler i sömnen när jag stryker mammafingrarna
över deras kinder
På fall.
Förutbestämt.

Den svarta jorden.

Jag vill stoppa tiden inatt.
Vandra mellan rummen.
Sitta på sängkanterna som en väktare.

I en skål på bordet hittar jag stenarna
vi plockat på en strand
Handen sluter sig om den lenaste
Jag sitter så i mörkret och känner på stenen
tills den blivit varm i min handflata.
Den är nästan perfekt rund, ett ägg som inte kan kläckas.

Hur evighetslänge har stenen rullats av vågorna och slipats av havet?
En gång var den en del av ett berg, som sprängdes av en vulkan,
ett berg av jord.
Var det det vi var, ska bli?
Vi som faller mot jorden, sekundsnabba liv,
som meteoiriter som flammar och brinner kort
Blir stenar som rullas i vågorna på en strand?

Jag tar med mig stenen tillbaks till sängen och kryper ner under täcket.
Du mumlar något som inte är ord och vänder dig mot mig i sömnen.
Gryningen är nära och jag anar din siluett mot rullgardinen.
Än finns du. Finns vi.

Jag håller stenen mot mina läppar och sluter ögonen
Något bränner till bakom ögonlocken
sekundsnabbt och sedan
hett saltvatten som sköljer mina kinder
Det smakar som havet när de rinner i mungiporna
Sömnen kommer som en våg som slår över mig
Havet stormar in i våg på våg och för mig bort.

Nu sover vi alla
Vaggas av hav och vindar
Vänder oss som stenar som slipas i ett strandbryn

Svart jord ska pressas till berg och vulkaner ska spräcka bergen och haven ska slipa klipporna tillbaks till runda lena stenar.

Högt ovanför spricker molnen opp.
Himlen blottar alla stjärnorna
Vi sover och ser dem inte
Imorgon är snart här
och sedan imorgon igen
och imorgon på det.

Vi sover och andas.
Du håller min hand i mörkret och jag vet vad kärlek är.