Lovsång


Så många ord hade flutit iväg
Sådana smältfloder av meningar
Medan jag skyndat över broarna
Aktat mig för vattenpustarna
Hoppat över dikena och hållt mig på torra tuvorna vid myren
Aldrig tittade jag ner

Så blev det lov
Och jag fick lov
Att sitta vid ett vatten
Som Tuvstarr satt jag ner
Och molnen speglade sig i vattenytan och bokstäverna de format där var ord
Jag rörde vid vattnet med handen
Och såg
vattendrömmar, i vattenströmmar
Strömmar av ord under broarna
Glimmande ord som mareld i mörkret
När jag rörde min hand i floden


Några ord simmade bort
Jag stannade och såg dem försvinna ner i djupet
Jag kupade händerna och drack ord
Och med sorg visste jag då
Att medan jag sprungit på de torra stigarna
Långt bort från forsar och hav
Hade de alltid funnits där
Kluckande mot stränderna
Virvlande i vågorna
Orden
Jag klädde av mig och vadade ut
Och samlade ihop så många jag kunde fånga
Orden blev en sång
En lovsång