hon går där

där det är som mörkast

där ingen kan se henne

inte se hennes ångest

hennes skräck

för att möta andra

hon hukar likt en strykrädd hund

om nån skulle närma sig

väl hemma bultar hjärtat hårt fortfarande

svetten dryper i pannan

hon borde varit stolt

men tänker med skräck på nästa promenad