Han vaknar varannan timme hela natten. Det gör han varje natt säger han. Till en början på grund av mardrömmar.

Oro sipprar ur hans porer
Ena sekunden är han nära, pressar sin hud mot min. I nästa, långt borta.
Hans kropp är svettig, trots att fönstret står på vid gavel. Förmodligen en biverkning av antidepp. Jag fryser, håller min kropp tätt intill hans. Flyttar närmre när han drar sig undan. Ibland ligger våra ansikten så nära att våra läppar vidrör varandra, men vi stannar där. Andas. Jag känner läpparna fuktas av hans utandning. Jag känner blodet rusa under det tunna lagret av hud, jag ser läpparna färgas av pulsen.
Hans kinder är lätt rodnande mest hela tiden.
Hans ögon är gröna. Jag vill att han tittar på mig hela tiden. Han tittar ofta bort. Ibland fångar jag honom.

”Kan du älska mig?”

Han ger mig svindel.