Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Elden får vänta




Min osäkraste röst är den
som påstår sig veta
hur saker är. Hur
verkligheten är beskaffad.
Och har sagt det. Har berättat och tjatat om det.

Den säkraste
ligger loj bredvid och tänker
"det blir nog bra med det där".

Ingen har rätt.
Jag har aldrig rätt.

Världen går inte att stänga in
och namnge.
Och det blir aldrig "bra med det där".

Jag har skrikit mig hes efter kärlek.

Och konstaterat att den har inte lyssnat
när jag gastat så.

Jag har levt, hankat mig fram,
på mina egna teorier. De
börjar ta slut.
Vad ska jag skrika nu ?

Jag har en vän.
Varför räcker inte det ?
Den har alltid funnits där.
Fullständigt naturligt.
Vi kunde nästa byta namn med varann
och ingen skulle reagera.

Men jag har fantiserat om stordåd
på alla områden.

Låtit idéerna falla igen
och skapa nya.
Har hoppats på att fatta eld
men det verkar som stenbockar inte brinner.
Vi konstaterar blott.

Gunnar ska helst stå i mörkret
och lysa upp andras tankar.
Och har faktiskt frågat sig -
OM elden kommer -
vill han ha den då ?
Eller ligger det projektet
också i idévärlden ?

När han...
när jag går sönder som mest
kvider jag från det mörka hörnet
att jag måste fortsätta
vara generös.

Det är mitt enda hopp.

Elden får vänta.

Vänta !





Fri vers (Fri form) av Gunnar Hilén VIP
Läst 337 gånger och applåderad av 12 personer
Utvald text
Publicerad 2019-10-08 08:13



Bookmark and Share


  KYREUS of Sweden
ÄKTA VARA
aka
The Real Mc Coy.
2019-11-09

  Mia Bergenheim
Älskar speciellt dessa rader:
Den säkraste
ligger loj bredvid och tänker
"det blir nog bra med det där".

... också slutet är väldigt starkt för passionen kan inte tuktas - eller hur? Gillar!
2019-11-06

  smultronbergen VIP
Allvar i den här.
Vet inget o tror du har en
lott, längtar, frågar sig
vill ja det ja skriker om? Karma,
Finna sig avvakta
Tvivlande igenkänning
2019-10-08

  Solstrale/ Eva Åberg VIP
oss stenbockar emellan _ undrar om inte detta som skrivits om oss är helt snett - känner inte igen mig alls i det...

jag tror livets vändor kan falla samman med andras skrock, profetsior och misstro skepsism andra visat oss och som vi är oförtjänta av...

ibland kan man bara sätta sig ned och vänta - liksom den där barkbåten som börjat ge sig ut mot horisonten ju mer man plaskar vid vattenbrynet desto längre ifrån en far den...

bra och engagerande rader!
2019-10-08

  Lena Staaf VIP
Du undersöker och ifrågasätter, kastar ut brandfacklor och fångar upp dem med nya funderingar. Du slår dig inte till ro. Men är det inte så man utvecklas? Du är inget stillastående vatten.
2019-10-08

  Johan Strömstedt VIP
Många talar om en inre promenad, här är det frågan om gatlopp.
Minns morsans gamla flaskborste gjord i borst och ståltråd. Som en galning satte hon igång och körde borsten upp och ner i mjölkflaskorna. Svor åt oss ungar som inte orkat skölja ur flaskorna när de var urdruckna. Hon blev tokarg. Såg strax senare på det fina resultatet. Flaskorna stod där som rena kristallvaser. Morsan log och var mamma igen. Vill man rensa måste man nog ge sig själv rätten av att bli lite tokarg ibland. Det är ju så skönt efteråt. Tycker mycket om din text.

2019-10-08

  kerstin skriver VIP
en vacker röst att lyssna till en frostig morgon i oktober. jag tycker om den här dikten mycket. känner igen mig i delar av den.
2019-10-08
  > Nästa text
< Föregående

Gunnar Hilén
Gunnar Hilén VIP