I mörkrets oändliga djup jag finner mig själv förlorad. Ni försvann någonstans på vägen och jag blev lämnad kvar.

I mörkrets kalla själlöshet jag vandrar fritt. Letandes ett ett vi jag kanske aldrig haft.
Men jag minns det, det måste ha funnits.

I mörkret jag svävar fram enbart med sorgen som kompanjon.

I mörkret är jag äntligen ensam igen.