Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En alldeles för ung och ensam mamma. Ett alldeles för övergivet barn.


Skrikormen

Skriket som gjorde henne tokig
som inte gick att stänga ute med öronkåporna
som ringlade sig under den stängda dörren.
Skrikormen.
Hon måste gå in.

Skrikormen ringlar ihop sig och tar ny sats.
En mun som en liten fågelnäbb
ögon som krossade vindruvor
ansiktet skrynklat
sipprande tårar, svett, kräks, bajs.

Luften som en tjock soppa av olust
Blandad med kärlek, explosiv vara.
Hur kan man befinna sig i en pöl av ensamhet
när man är tillsammans med ett barn?
En kall rädsla läcker ur magsäcken.

Får inte göra illa. Får inte. Får inte.
Rädd för sig själv. Någon måste komma.
Tröttheten golvar henne.
Hon vacklar mot sängen.
Somnar med en docka i famnen.





Fri vers av Lena Staaf VIP
Läst 495 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2019-10-20 19:12



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Skrämmande, främmande och vämjande känslor... Viktigt att gestaltat för de finns också och behöver hanteras. Genom att yppa dem kan man komma vidare och nå kärlek!
2019-10-23

  Öknens Ros VIP
Moderskapet inte alltid en lycka.
2019-10-21

    Sefarge VIP
Du har en förmåga
Sätta poesins för
-storings glas på
synnerligen
berörande
samhälls
"ämnen"


2019-10-21

  ULJO
Man kan lida med ensamstående mammor som inte har förmågan och resurser att ge ett barn det allra nödvändigaste. En vanlig bild idag. Särskilt bland nykomna
2019-10-21

  KattenKin VIP
*Övermäktigt* Blir irriterad ibland att det inte finns en funktion för redigering här som på Facebook.
2019-10-20

  KattenKin VIP
Oj, vilken vändning! Känner skräck när jag tänker på vad som hänt, fantasin väljer en lyckligare lösning. Övermäktig med moderskapet ibland, tänker att man nästan kan förstå det mesta hur hemskt det kan utveckla sig i vissa situationer under särskilda förhållanden. Bra text att låta sjunka in och att reflektera kring!
2019-10-20
  > Nästa text
< Föregående

Lena Staaf VIP