Mina tankar vandrar till världens ände

men fötterna är fast i fikarummet

Automatkaffe och 10-minutersrast

dra en bomb om nån pudding,

arbetarklasssnacks


jag drar mig undan för att älska med ordet

ingen märker att jag inte sitter vid bordet

filar på gallret som låser inne känslan,

pennan blir svartsjuk när hjärtat vänstrar


gruppchefen ser mig sitta och skriva och säger ” de andra tycker det ser konstigt ut att du sitter där och skriver”


kort efteråt fick jag sparken