Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

2019 31/10 sömn

Träden av sig själv, en slöja.
Stenar skräpar över mitt synfält skräpar.
mitt fönster talar vid.

Sluter pärlor sluter sanden sluter jorden.

Och bland mitt staket djuren och fåglar.
Över min hand. Över brustna ögon.
bort längre, vågorna suckar

Öppna och kvitter från fåglar.
En fågel som tystnar. För en pärla.

I havet pärlor och åter pärlor åter. Handen sluter sig.
lent och vågor och tyst intill nära. sluter sig.

Som sten faller, gården faller tempel.
Tång och döda fiskar i det som det svarta havet mitt huvud i svart. Mina fötter.
pärla.

Ensam. Under långt, långt där under långt. liksom under. Havet i mitt öra.




Fri vers av kalles
Läst 134 gånger
Publicerad 2019-10-30 10:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

kalles
kalles