Du tror du känner känslan inombords, men det är bara en spegelbild av människorna du har omkring dig.
Omkring dig i ett snår av känslor som spelar på kroppens serenad.
Noter som tar takten av moll, ingenting som som får dig att nå tio utan bara ligger på noll.
Hjärtat sliter i pulsens takt och och du har ingenting för att leta i kärlekens jakt.
Dina ben och dina armar svänger sakta för att röra sig alls, kroppen söker och har inte möjligheten till vals.
Sakta, sakta gungar du huvudet fram och tillbaka till Charles Bradley men ingenting av det hela når ditt egna medley.
Du går sakta fram vid hoppets hamn nynnar lågt och väntar på kärlekens famn.
Solen skiner över vattnet och fiskmåsarna skriker sin egna strupsång, du följer livet och kroppens slitna gång på gång, på gång.