Granar når skogens toppar.
Rötterna går djupt ner där inget bottnar.

Tystnadens vibrator vibrerar med en ängslan
Djuren smyger fram genom snår och är rädd för fängslan.
Fängslan är djuret som ingen ser utan det är till henne de ber, när livet har en sekund över och de kan inte hitta vakenhet utan på natten de ber om att hon dem söver.

Likt vattendragets magiska spegel beundrar sig skogsrået.
Hon ler och smakat på det avslitna strået.

Nattens magi luktar troll och gamla häxor
Varje människa kastar av sig kläderna och lär sig livets läxor.
I nakenhet möter de ljuset och skogens glöd
Utan doft och en röst som ekar i tystnaden ljöd.