Detta är helt vansinnigt att andra lär oss redan som barn...
Det är nämligen så att predatorerna, dvs rovdjuren, det är de som letar sig till villebrådet, dvs den svaga som de kan sätta tänderna i...

Därför är jag extra ledsen över alla oss som trott att vi haft en utväg i att vi, själva valt och då, hade haft valet att bryta - när det inte fanns något val att tala om ens...

... om vi vetat att vi hade haft ett val en gång från första början hade dessutom vårt människovärde i oss liksom vaccinerat oss emot utsatthet.

När vi fråntas alla nycklar till självbestämmande av olika skeenden blir vi villebråd och senare till offer som predatorerna självklart lätt kan sätta tänderna i...

Vilket ansvar skall man ta på sig som utsatt, offer eller villebråd?

Egentligen tycker jag inte att man längre kan säga att den som drabbats har ansvaret. Ta ett sjukt djur, till exempel så stöts det bort och blir sedan en hackkyckling, om det försöker ta sig tillbaks, inte sällan hackas det ihjäl, eller blir mat åt en predator/ett rovdjur.

Vi måste hjälpa barnen att se att det finns stöd och hjälp. Visa dem att vi vuxna inte längre accepterar någon typ av utsatthet. Att de som visar sig ha starka eller svaga egenskaper skall behandlas lika. Att vuxna lär sig att se skillnader på beteenden och tendenser. Tendenser är svaga aningar om någon slags problematik. Beteende är något inidiver behöver stöd och hjälp för att lära sig att hantera på ett sunt sätt. Den som utsätter eller utsätts behöver hjälp men på olika sätt. Dock ska de stöttas och hjälpas vidare så snart det är uppdagat vad som skett.

Det är när hinder sätts ivägen för bearbetning och stöd med ett sunt förhållningssätt som problemen blir kvarvarande, så pass länge, att det skadar både individerna och de som sett på...

Om vi ska kunna bryta demolerande samhällsstrukturer måste många se det som sker med öppna ögon. Kunskap i frågan kan inte nog poängteras vikten av. Att lära sig om hur vi vuxna omdvetet sementerar destrukiva betenden är viktigt. Utan insikt om våra brister i bemötandekodex kommer en förändring inte röja framgång... Alla har något att ge och att lära av varandra.

Vi blir som vuxna barnens speglar och ögon och öron. Men vill vi inte engagera oss i barnens utveckling vilket är lika med samhällsutvecklingen stagnerar utvecklingen och utbildningen kommer i skymundan för vardagliga slitningar hos individerna i skolan.