Alla väder har passerat

sen 14-tiden för ett år sedan.

I den vackraste av höst

sörjde jag det som inte kunde bli. 

Omsluten i orange förgänglighet 

doftade mull,

hörde jag din röst

för allra första gången,

lyssnade pirrigt

på vägen ner till sjön

Vid bryggan, på lövad botten

lyste solen på en mussla

Du är pärlan av allra dyrbaraste, unika sort.

Innerlig, ömsint, nyanserad och älskvärd 

och så mycket mer

alldeles rätt för mig.

Ännu är du så 

 och blir bara mer fulländad 

för varje dag som går.

Jag älskar dig!