1 vers:

hon har inga tårar kvar 

sitter i sitt fönster

frostens rosor lyckan tar

bildar sorgsna mönster 

solens strålar torka tår

ge värmen som tröstar

sommarn möter varje år

vemodsfyllda höstar 

refräng:

du som har krafter att förstå 

att ta din vän i handen

du som har krafter att förmå

knyta kärleks banden

när vännen vilse vandrar där

bjud din värme till den

så att vännen du har kär

finner vägen hem igen

2 vers:

inom sig så minns hon allt

glädjens blom i parken

men som löv när det blir kallt

faller hon till marken

gömmer kärleken hon känt

i sitt brustna hjärta

sommarns värme den har vänt

till en iskall smärta

refräng:

du som har krafter att förstå

att ta din vän i handen

du som har krafter att förmå

knyta kärleks banden

när vännen vilse vandrar där

bjud din värme till den

så att vännen du har kär

finner vägen hem igen

3 vers:

minns när sommaren vissnar ned

och tas av höstens stormar 

som vinterns kyla fryser ned

att en utsträckt hand sig närmar