Orden stumma
instrumentet obrukbart
sorgen, stumheten

försöker låna dina skor

kan inte överta din börda
men kan gå bredvid
om du låter mig

smärtan synlig
tröttheten stor
på båda sidor
av staden

snittet på halsen stramar
huvudet går att vrida
andas utan besvär

stenen och vattnet
möts i en skärningspunkt

varsamheten möter stillheten
och friden den finns inte utanför

brödet och vinet delas i tacksamhet
himlen grå där vi går
över kullerstenar som nötts av många

ett tåg i underjorden
för oss hemåt igen

håll min hand

© Eva Langrath 2014