Jag tittade in på mina egna alster
och blev ärligt talat högst förvånad
över hur mycket skit jag skrivit
speciellt den senaste tiden.

Men det var heller inte svårt
att plocka bort de 120 värsta
och hamna nånstans i början av maj
där det faktiskt såg lite bättre ut.

Det betyder ju tänker jag
att jag sen maj månad inte varit i form,
inte kunnat hitta ord för vad jag känt
eller inte hittat känslor för vad jag skrivit.

Jag kände mig deprimerad efteråt.
Jag hade plockat bort delar av mig själv.
Sånt jag inte förstått mig på
och jag brukar inte göra så.

Jag brukar kunna acceptera allt
och tänka att jag måste få skriva skit
för att nån gång få ur mig en sanning
som både är tänkvärd och känslofylld.

Nu mår jag dåligt. Jag har spytt bokstäver.
Jag minns inte längre varför jag skrev som jag gjorde.
Och jag bryr mig inte. Jag vill bara det ska bli helg.
Då ska det bli andra bullar.

Varför började jag öht deleata ?
Jo för något annat tränger på
och jag tror det är du...du som klaraste vatten.
Jag rensade avloppet för du är på väg.

Jag längtar efter skönhet som du
jag längtar efter vackerhet som du
jag längtar efter tvåsamhet som vi
jag vet jag aldrig kommer bli lycklig.