och så kommer regnet.

dagarna är fulla. löven virvlar, täcker scenen som en ram. paris är färger, ett lugn som går att bada i. vi vadar i det, i våra egna små flytande kojor. ibland möts vi, då glittrar paris. paris är röd neon och randiga markiser. paris är metron som alltid luktar urin, eller nystekt mat, nybakta croissanter, svettiga människor, vintagepälsar. paris är en dröm och den vet den, för bra för att vara sann och lugn i det, trygg i det, evigt lekande med vår perception. finns jag här, eller är jag också för bra för att vara sann? när jag inte finns här längre kommer mitt varande här vara det enda som någonsin varit på riktigt.

jag har en studio, han kommer ibland, jag vill säga ibland, men tiden är för kort för att vara ibland. tiden är alltid för kort i paris. han kommer en helg, svettas ner mina lakan. låter mig klia bort sårskorporna på hans rygg. väcker mig sista morgonen och säger att det här nog är sista gången.
trams säger jag. jag hinner bli rädd för en sekund. trams. vi är så nakna tillsammans, vi går omkring och håller hand tillsammans, vi kysser varandra vid eiffeltornet, vi vandrar i montmarte och äter ostbricka tillsammans, vi dricker vin i min säng. tillsammans.
han väcker mig sista morgonen, säger, det här är nog sista gången vi ses. vi får springa till bussen. han missar den inte. trots att vi är sena och vi pratat om hans trams och jag köper maltesers i automaten vid charles de gaulle etoile som jag smyger i hans påse när han går på bussen, så hinner han med den.
du är något speciellt som följde mig hela vägen. och just då vågar jag sluta låtsas som om jag har ett viktigare liv än ett som kan innehålla. honom.

han skriver på kvällen, säger, är du kvar i slutet av månaden. jag säger, inte, högt, att jag kommer vara kvar här för alltid nu, säger bara, kom.

när han lämnar kommer regnet. paris gråter inte när den regnar; den andas ut.
paris regnar och paris låter oss leka. jag virvlar här. jag vadar runt, knähögt, bland trånga gator hårda ostar ännu ej erkända konstnärer; hela världens konstnärer föds och dör i paris; och överallt sker föreställningar jag precis inte ännu kommer förstå och här föds jag. jag virvlar.