när minnen det enda vi har finns kvar
känns livet jobbigt
tufft
emellanåt
jag plockar då fram
de ljusa stunder vi hade
du
jag
vi var oskiljaktiga
vi gjorde allt
till ett äventyr
vi skrattade
åkte pulka
lekte i lekparker
byggde kojor på balkongen
byggde kojor i ditt rum
minns dig
du min son som du ännu var 11 år
då det tragiska skedde
den värsta av mardrömmar
du och jag fråntogs varandra
din pappa
din farmor
undanhöll dig för mig
nu har vi inte setts sen du var 11
du fyller snart 16 år
när minnen det enda vi har finns kvar
då plockar jag allra helst fram
allt fint