Jag har tänkt att mina sista hundra år
ska gå i hans takt, Saties.
Det blir lagom fart mot döden.

Jag kommer att hinna se den i vitögat.
Tala med den. Förståndigt. Säga
att jag är ledsen men så här
måste det sluta.

Att jag säger farväl
till slutet. Att den, döden,
inte längre har någon talan.

Att jag
håller i taktpinnen
med Erik.

Att det liksom
blir vackrast så.

Att hon
får finna sig
i mig.

Att vi båda
tar ett värdigt farväl
av varandra.