Där eld och luft förenas
blir själars dans
passion,
och hjärtan slår
med bestämda klackar
i flamencons heta takt.

En virvlande dans,
förförisk,
skrämmande,
men med en essens av
livets mening.

I sin spegel ser hon honom
där han dansar. 
Ser han henne,
såsom hon ser honom?

Rädslan är så stark,
vill han åter
föra henne i dansens virvlar?
Eller har hennes eld
mist sin lockelse?

Själens musik
och de magiska takterna
fyller hennes hjärta
med kärlek och med hopp.
Det var detta hon föddes för.

Hon lyfter sitt huvud i stolthet
som den drottning hon är.
Sätter klackarna i golvet
med en bestämdhet
och ger sig hän i dansen.

Det får bära eller brista,
hon måste dansa.
Hennes kall är just detta,
livets dans är magi.

Fortfarande
med bultande hjärta
dansar hon fram till sin spegel.
Hon ser honom där han dansar,
vacker och eldig som förr.

Hon räcker ut sin hand
mot honom
och ställer frågan hon räds.

Vill du ännu en gång
dansa med mig?
Låta din själ dansa med min?
Låta ditt hjärta slå samma slag som mitt?

Vill du, trots min litenhet?
Vill du, trots min rädsla?
Vill du, min älskade?