Och hon vilar i tanken
och hon känner sig fram
hur det känns att dansa
en ensam dans.

Det glöder och bränner
under hennes fötter.
Det glöder och det bränner
i hennes själ.

Det gnistrar och det flammar
kring hennes flygande hår.
Och lystna blickar
följer hennes spår.

Hennes ögon vittnar
om kärlek och sorg,
deras tårblanka yta
är himmelsvid.

Hon virvlar all snabbare
och till vinden hon ger
sin förlorade kärleks
brännande tårar.

Så bräcklig, så skör,
men samtidigt stark
och hennes hjärta det brister
av längtan.

Hon vill dansa med honom,
hennes man,
hennes kung,
men han är inte längre hennes.

Fortare och fortare,
hon virvlar förbi,
och ibland syns en skymt
av hennes älskade.

Han dansar och han skrattar
med andra vid sin sida.
Och hennes blick fördunklas
av tårarnas sälta.

Hon sörjer, hon älskar,
hon saknar sin kung.
Men hon dansar ändå,
de ensamma själarnas dans.