likkista, du ligger spegelblank
utav de tårar som nyss
föll på ditt altare.
de tårar du fällde
för de redan fallna vid din fot.

bärarna står stadigt
och inväntar signalen
som aldrig kommer.
Signalen från församlingen
som sover vid din sida

de andra passerar där du
tornar upp dig under den
himmelska kupol du gjort
till din kyrka

längs stadens altargång
passerar sorgeföljet
i ständig rörelse

några stannar för att spegla sig
för att få en blick av någonting
men ingen blickar tillbaka,
endast ditt spegelblanka altare
stirrar vettlöst mot dem

Likkista, du ligger spegelblank
och innehåller staden
som föds och dör vid din fot