om hösten där du fångade mig i en bur av våta löv
där vi stod långt ifrån gummistövlarnas
trygghet, inneslutna under grenarnas
ihåliga paraply skyddade av endast vår egen
skenande kroppsvärme och flera lager klorofyll.

Åh, det gröna ljuset! Det Gröna Ljuset!
Grönast av allt var mina ögon
med en spegling av dina blå
där vi stod utan ett steg
vi gick varken fel eller rätt
utan trampade på stället
rakt uppåt! Uppåt!

Mitt i regnet, i det gröna ljuset, bland de prasslande
lönnlöven, där du var rotad, skyddad av grenarna
där allt motstånd var lönlöst
där färgerna avlöste varandra likt det rikaste kalejdoskop
där all världens rikedom fanns att tillgå
där fanns ett, och endast ett, min belöning var du

Det prasslar fortfarande samma prassel
samma gröna ljus; samma blå reflektion
Om hösten där du fångade mig
om hösten