Jag bor på det luftslott som inte slår
men mjukpulserar,
jag tror på de strängar som inte snår
men eleverar.

Har ditt hjärta gått i stå?
Har du vrängt kring varje vrå
men funnit föga?
Vill du trötta trådar trå
genom blickar vävnadsblå
i brunnet öga?

Låt din isintensitet
härma hettans harmhårdhet
mest som en gäst.
Annanmansanonymitet
lockar flockidentitet
hos hon härnäst.
Eller är det bästa blott
vänta vid sitt mittluftslott?