Det myllrande, mumlande livet är mitt
mot pannlob, att globen förtära,
allt tumlande, rumlande givet är fritt
så fjärrande, ändå så nära,
med myggan, med bygden, med heden är vi -
med ovan, med nedan, med leden förbi
som vindlar mot hindren, att sätta oss fri
i apati.

Och kanske är alltet och intet för stort
och kanske är måstet ett annat än bort
men snart snurrar leden mot frihet förbi
till apati.