Kontemplativt åt jag vassle med salt
Ho Chi Minh staden unkna latriner
blandade humle med vatten och malt
med en schäfers basala rutiner

Jag strök som en katt genom nätterna långa
och väntade gam kalas
nötter och prostituerad ånga
ur en ming dynastin gammal vas

Jag tassa försynt som en varg i veum
i usla förhållandens skick
i mitt undermedvetna minnes museum
med bohemens neurotiska blick

Jag var som en kollektiv klenod
i turistens välfyllda chark
Introvert utan tiggarens mod
fick jag leva på floder och bark

Men jag levde ändå och min konvalescent
stod bakom varenda krök
som Picassos blå period i cement
var mitt psykes kulör där jag strök