Nu
sitter hon där igen
skönt
i hans skinnsoffa
av snöleopard.
Ja
han var en grym skytt
en gång i tiden.

Pervers ?
Antagligen.

Hennes rinnande
är stilla
men känns.

Det finns där.

Nu bär hon kavaj, dyra byxor
med breda slag,
uppsatt hår,
intellektuella glasögon
bara för hans skull.
Högklackat i svart lack.
Benen i kors
i detta skede.

Hon har ett märkvärdigt sätt
att kunna vänta
utan att det syns.

Så vet hon
att han vet
vad hon har på sig
därunder.
Det går i sammet och nylon,
svart och orange.
Det hon har.
Men det kan vara
att där också finns nåt hon inte har.
Han är naturligtvis inte säker.

Han öppnar munnen
försöker...
Den verbala
så viktiga
dialogen
som något
som säger nåt...

Vattnet liksom luktar nu.
Laxen rör på sig.
Hon är en flod
i kvinnokläder.

Det är bara morgon
men ändå...
han behöver ha henne där.

Hon vet det.
Hon har alltid vetat det.
Och han får som han vill.
För hon vill.