jag har kommit
till den oheligaste av platser
där jag kan se dina bilder, dina skripter, dina strapatser
och inte känna någonting

säg mig, var det bättre förr?
när jag grät i min kaffekopp efter din sfär
en på öppen vid lämnad dörr
för dig att krypa tillbaka in genom

säg mig, saknar du mig alls?
jodu dra en vals
om hur jag inspirerade dig att gå i grund
dra en visa
en sirensång
hår som rutten tång
på ytan

ofelia gråter inte efter nån.