Boyes bok talar om rädslan för
ett likriktat samhälle där polis och militär
kontrollerar medborgarna med hjälp av en drog;
kallocain, som dock i stället visar sig öppna upp
människornas hjärtan och låta dem komma
i kontakt med längtan efter kärlek.

I fredags kväll såg jag mig plötsligt befinna mig
i Hemköps butik snett mittemot T-Centralen.

När jag skulle betala hittade jag endast
dessa förargliga automater....halvrobotar
som jag kallar dem. De kommer naturligtvis
snart att bytas ut mot "riktiga" robotar som
sköter transaktionen livsmedel mot betalning,
betydligt smidigare.

Tre gånger under fem minuter fick jag lov
att påkalla levande hjälp pga att gurkan
från okänt land saknade streckkod och att
hela maskineriet låste sig pga mina
alltför flaxande och okontrollerade
tryckningar fram och tillbaka.

Jag skrek tyst och svor tyst för mig
själv över detta totala vansinne som
borde ha sparat tid men som i stället
tog två gånger så lång tid i anspråk
för sa. sex varor att betala för.

Jag skakade av ilska över detta och
den framtidsvision det gav mig.
Jag hade dessutom helt plötsligt
blivit mycket, mycket pissnödig.

För att klara av detta ärende var jag tvungen
att ta tre rulltrappor upp och mötas av en
automat som skulle ha krävt mig
på tio riksdaler men som kvällen till ära
visade sig vara sönder.
Sålunda kunde jag bli av med min urin
helt utan att lätta på pungen.

Väl ute på gatan fick jag för mig att vilja
lyssna på lite julmusik för att lugna nerverna.

Det visade sig att S:t Clara Kyrka, där Nils
Ferlin står staty, skulle ge en adventskonsert
om en halvtimme. Jag slog ihjäl de trettio
minuterna på en kall bänk inne i SL:s lokaler.

Kyrkan blev knappt halvfull. Vi sjöng en
okänd psalm tillsammans. Sedan började
mannen där framme att presentera sin fru,
sin långa, vuxna, vackra dotter och en
svart pojke i tio-års-åldern på trummor.
Adopterad ?

Det här skulle inte bli nån vanlig julguds-
tjänst eller kväll med bara julsånger inför
advent.

Det var Jesus för hela slanten. Armar flaxandes
högt upp i luften. Lovsånger. Spontanism ???

Jag hade hamnat på ett modernt väckelsemöte
som skulle pågå i timmar.
Troligtvis med "liikutuksia" ...hänryckningar
och tungomålstalande.

Det luktade Amerika. Det luktade pengar.
Fotograferna sprang som vettvillingar
fram-och-tillbaka för att föreviga spektaklet.
Antagligen anställda av Jesus-gänget.

Det här var min fredag. En ny version
av black friday.

Hade jag inte varit så otroligt nykter
så hade de kunnat sluta mycket illa.
Så kändes det.