Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
the deal of Life is such a strange thing


"När man når regnbågens slut är allt finito"

 

 

 I

går ner till sjön
eller kanske ner i sjön
det är en jävla skillnad
men en port till andra sidan
vattnet är kallt
vid den här tiden på året
och vinden blåser hårt

jag ser solen gå ner
dagarna är korta nu
stranden och sjön
ligger öde
stenarna vilar på stranden
väntar på att natten ska komma 
då lever de upp
en kort stund
samtalar antagligen
med varandra
skämtar om att de känner
sig stenade
maktlösa 
fastnaglade

jag vet hur det är
säger jag lite tröstande
jag har varit en sten länge nu
känner en samhörighet

det är december
det gråa breder ut sig
och stenarna smälter
liksom in i gråheten
vattnet blir svart
när solen går ner
ekarna spanar ut över
sjön
de väntar på våren
knarrar lite
i vinden


vi har bestämt att vi ska
skriva sånger tillsammans
om stranden och vattnet
varje sten ger mig sin
bästa rad
sen kastar jag den så långt jag kan
de tjuter av glädje
under den korta
färden i luften
innan de landar vid
nån vissen ormbunke eller
nån frusen tall
in mot land

de vill inte bli kastade 
ut i vattnet
för om de hamnar där
blir de ofta kvar 
väldigt länge
allt beror på vad slumpen
vad livsslumpen har att
erbjuda
någon hade legat
bara en bit från
strandkanten i
hundratusen år
hela tiden med en känsla
av att inte få luft
det var det första hon 
anförtrodde mig

jag visste inte att
stenar hade liv
men de har blivit
mina vänner

 

II
jag har suttit här
varje natt
hela november
och halva december
ritat ansikten på
stenarna
sedan staplar jag dem
runt mig i små rösen
och stenmurar
de berättar om sina liv
där i skenet från elden
och  jag kan höra i bakgrunden
hur sjön ropar 
vågorna vill ta med  oss ut

 

III
alla nätter är olika
ibland ligger sjön
helt stilla
svart och blank
vissa nätter
ser jag
månen spegla sig
i det mörka vattnet

många stenar bär på
sorg och saknad
de är ganska lika oss
på många vis

fast de är uråldriga
och bär på vishet
som bara den kan göra
som sett planeten födas

vi har samtalat om livsvillkoren
de ojämlika livsvillkoren
en sak vi kom fram till
var att det svåraste är
när man har allt i sin egen
hand
att förvalta ett så kort liv
som vi människor får
kräver mycket skicklighet
och lite tur
det är så lätt hänt att det
rinner dig ur händerna
som sanden här
på stranden
den är kall och blöt nu
men den rinner ändå 
mellan mina fingrar
blir till ett timglas

 

IV
enklare att vara sten då
är vi överens om
att ligga stilla och betrakta
att iaktta eoner av tid och
händelser som passerar
men de har fantastiska
berättelser att dela
och jag har fått höra
mycket märkliga saker
dessa nätter

dessa mörka
vinternätter

igår talade vi om
livssorgen
om de brustna drömmarna
de är bra lyssnare
och förstår mer
än jag kunnat ana

vi har gjort en deal nu

jag har lovat några
av de halvstora gråstenarna
ja nästan ett helt
röse
och några svarta blanka småstenar
som jag fäst mig vid
att jag ska ta med dem på en resa


så jag har fyllt mina
fickor 
så många jag får plats med
deras målade munnar ler
när jag stoppar ner dem
i fickorna på min rock

jag hör hur de pladdrar
de är så nyfikna
på att få se nya platser

 

 

 

jag har lovat att ta med dem
till den andra sidan

 

 

 

 

P.G 20191212

 

 




Fri vers av Peter G VIP
Läst 582 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2019-12-12 22:25



Bookmark and Share


  Stanley Rydell
Hittade tillbaka till den här, kanske då jag önskade dig svalka i denna värmande bölja. Det omedvetna har aldrig fel.
Jag blev så glad då jag också talar till eller låter stenar tala till mig - i hopp om att avslöja sin hemlighet inuti det slutna hårda, en lockande utmaning. Har ofta använt stenar på olika sätt då jag lett retreater. Din text är helt enkelt så oerhört rik, låter det intuitiva tala,
magi rakt in i verkligheten!

Glad att läsa den, tack vare din kommentar på livets loopar.
Dialog på dialog typ. För övrigt har jag tagit del av dina insiktsfulla kommentarer på andras texter.

2020-06-25

  Karina"Kia"
Svårmod och en tid av många långa nätter,känner varje sten vid stranden.. till att leda in i fantasin men ändå ett eftertryck av en sorg.. tung men med toner av naturens vackra och vattenspel ger melodi till textens tungsinthet slutet i moll och vemod!
2020-06-21

  Kajan VIP
Sådan närvaro, du har de märkligaste perspektiv, och svärtan är precis bakom, under ytan.
2020-05-11

    snöö
Alltså vilken fröjd att läsa. Texten ger bilder och många tankar och tolkningar och jag har läst den om och om igen. Tack för du la ut dikten så vi läsare fick nöjet att läsa och fundera kring den. Såååå fint!
2020-01-11

  Lynx63 VIP
Du gör det igen - Berör bra skrivet.

God Jul
2019-12-25

  Blåmes
Fullständigt lysande! Griper tag i mig från första raden och fortsätter att växa efter den sista. Hoppas att stenarna kan göra stegen på resan lättare istället för att bli ett sänke. Givet bokmärke!
2019-12-15

  Solweig Jansson VIP
Å, så fint skrivet ! En så stor ensamhet ! Väldigt spännande läsning, full av nyanser och förtrolighet !
2019-12-14

  Chawa VIP
Nyanserad, suggestiv och fascinerande läsning. Tack!
2019-12-14

  Stanley Rydell
En pärla - nej, en väl slipad sten!
2019-12-14

  Solstrale VIP
Bravo på alla plan! Tack för du delade!
2019-12-13

  Marita Ohlquist VIP
Utomordentligt bra och tankeväckande skrivet!
2019-12-13

  Mats Kitok-Lundmark VIP
Det stora mörkret som finns vid sjöar som gör luften kall och rå. Och man blir dyster av allt, stenar, träd, kyla, mörker.

En längtan bort?
2019-12-13

  Himlarymder VIP
Instämmer med föregående talare, mycket välskrivet. Tack!
2019-12-13

    ej medlem längre
Har sagt det förr; texter 'om stenar' eller som hedrar deras mångfald och skönhet, tar jag till mig.

Den här texten är dessutom alldeles unikt bra och begåvad.
Undertoner, det outsagda och spannet av att tolka i olika nivåer ger läsaren alla möjligheter att tyda in vad stenar säger när de viskar.

Fint
Sparar
2019-12-12
  > Nästa text
< Föregående

Peter G
Peter G VIP