I
går ner till sjön
eller kanske ner i sjön
det är en jävla skillnad
men en port till andra sidan
vattnet är kallt
vid den här tiden på året
och vinden blåser hårt
jag ser solen gå ner
dagarna är korta nu
stranden och sjön
ligger öde
stenarna vilar på stranden
väntar på att natten ska komma
då lever de upp
en kort stund
samtalar antagligen
med varandra
skämtar om att de känner
sig stenade
maktlösa
fastnaglade
jag vet hur det är
säger jag lite tröstande
jag har varit en sten länge nu
känner en samhörighet
det är december
det gråa breder ut sig
och stenarna smälter
liksom in i gråheten
vattnet blir svart
när solen går ner
ekarna spanar ut över
sjön
de väntar på våren
knarrar lite
i vinden
vi har bestämt att vi ska
skriva sånger tillsammans
om stranden och vattnet
varje sten ger mig sin
bästa rad
sen kastar jag den så långt jag kan
de tjuter av glädje
under den korta
färden i luften
innan de landar vid
nån vissen ormbunke eller
nån frusen tall
in mot land
de vill inte bli kastade
ut i vattnet
för om de hamnar där
blir de ofta kvar
väldigt länge
allt beror på vad slumpen
vad livsslumpen har att
erbjuda
någon hade legat
bara en bit från
strandkanten i
hundratusen år
hela tiden med en känsla
av att inte få luft
det var det första hon
anförtrodde mig
jag visste inte att
stenar hade liv
men de har blivit
mina vänner
II
jag har suttit här
varje natt
hela november
och halva december
ritat ansikten på
stenarna
sedan staplar jag dem
runt mig i små rösen
och stenmurar
de berättar om sina liv
där i skenet från elden
och jag kan höra i bakgrunden
hur sjön ropar
vågorna vill ta med oss ut
III
alla nätter är olika
ibland ligger sjön
helt stilla
svart och blank
vissa nätter
ser jag
månen spegla sig
i det mörka vattnet
många stenar bär på
sorg och saknad
de är ganska lika oss
på många vis
fast de är uråldriga
och bär på vishet
som bara den kan göra
som sett planeten födas
vi har samtalat om livsvillkoren
de ojämlika livsvillkoren
en sak vi kom fram till
var att det svåraste är
när man har allt i sin egen
hand
att förvalta ett så kort liv
som vi människor får
kräver mycket skicklighet
och lite tur
det är så lätt hänt att det
rinner dig ur händerna
som sanden här
på stranden
den är kall och blöt nu
men den rinner ändå
mellan mina fingrar
blir till ett timglas
IV
enklare att vara sten då
är vi överens om
att ligga stilla och betrakta
att iaktta eoner av tid och
händelser som passerar
men de har fantastiska
berättelser att dela
och jag har fått höra
mycket märkliga saker
dessa nätter
dessa mörka
vinternätter
igår talade vi om
livssorgen
om de brustna drömmarna
de är bra lyssnare
och förstår mer
än jag kunnat ana
vi har gjort en deal nu
jag har lovat några
av de halvstora gråstenarna
ja nästan ett helt
röse
och några svarta blanka småstenar
som jag fäst mig vid
att jag ska ta med dem på en resa
så jag har fyllt mina
fickor
så många jag får plats med
deras målade munnar ler
när jag stoppar ner dem
i fickorna på min rock
jag hör hur de pladdrar
de är så nyfikna
på att få se nya platser
jag har lovat att ta med dem
till den andra sidan
P.G 20191212