Jag menar...

Innan jag fick möta ett folkhav

(som ville slakta mig för att dom förstod mina ord
men inte det jag menade)

Var poesi för mig

Bara konst

Nåt som kunde göra mig lite speciell

Det var då svenskan var min vän


Men nu är poesi

Min medicin

Som med bieffekterna blir

En självdestruktiv drog

Som får mig låta mindre bildad på andra språk


För

INGEN!

Vill höra mig på svenska



Jag vill tro

Att jag inte är så dålig som dom tror

Men jag ger mitt ord

På att dom tycker

Att mitt förlåt är tomma ord



Till mig kom en fin brasiliansk melodi

Med en mansröst som smälte min ångest inuti

Och jag grät stilla

Av tacksamhet


För ord jag inte förstod