Jag vet
vad du känner.
Vi säger det aldrig.
Jag behövde gå.
Men jag finns kvar.
Du finns kvar.
Det drar och det sliter
i huve och bröst,
jag vet vad jag borde
för att ge lidandet tröst.

Ge inte upp
med mig !
Jag kommer mig.
När tiden är inne.
Det är svårt.
Det är bara så svårt.
Jag behöver dig.
Var det därför
jag behövde gå ?
För att kunna vara kvar ?