min förmåga att känna rätt
är som mammas blinda fläck

hon svor när han inte hörde
hon grät när ansiktet brast

smärtan hon samlat bak ögat
rann fram som en het lava

två av oss barn miste hon ock
hon hade offrat hela sitt liv

lagat mat, diskat, städat, tvättat, strukit, lagat kläder
åt fem oförstående idioter

men hon älskade att vara behövd
hade svårt med att kyssa sin man

min förmåga att vara mig själv
går via hennes rädsla

hennes osläckta törst ofantlig
den har nära på dödat mig

jag lämnar den, jag lämnar det, jag lämnar henne
nu behöver jag vara själv och ensamt ensam