Jag kan inte se annat än att Sverige,
och många länder med oss,
är ett samhälle som helt gått i stå.

Jag talar inte om BNP, den kommande
lågkonjunkturen och inte ens
om skolan, sjukvården, invandringen
kriminalvården eller skrytet om
koldioxidbekämpningen

Jag tänker på solidaritet, rättvisa
och förmåga till skam. Jagets utarmning.

Att vi ännu skänker nära 130 miljoner kronor
årligen till en familj som redan har allt
och kallar det "apanage". Otroligt !

"Apanage (från vulgärlatinets apanare som betyder "att ge bröd") är de medel som betalas ut till furstliga personer för deras underhåll".

Detta är exempel på motsatsen till
solidaritet, rättvisa och förmåga till skam.

Att vi, folket, låter det pågå i århundrade
efter århundrade, är varken mer eller mindre
ett stort och allvarligt symtom på hur
fattiga våra jag innerst inne är.
Totalt kuklöst !

Att vi idag har ett sk. "socialdemokratiskt"
parti som via en envetet, medvetet strukturerad
ekonomisk politik för miljonärernas
och miljardärernas bästa ( = motsatsen till
fördelningspolitik....sossarnas tidigare
adelsmärke ), därtill med en idiot
som partiledare som tror att folket är
bakom flötet och ... ja men det tror jag med snart.

Att vi ids rösta på ett dylikt svekparti öht !

Att vi snart har ett riksdagsparti som kanske är
dubbelt så stort som Sd och är brunblått;
en blandning av M, SD och KD...verkar inte
beröra Löfven. "Vi såg det inte komma".

Han är blind. Sverige är förblindat. Vi är
så fattiga i anden, intellektet och i hjärtat
att man snart inte vill berätta varifrån man
kommer.

Det vi vet med total säkerhet idag om
vår framtid är att folk kommer att
arbeta sönder sig mer och mer,
fortare och fortare och att vi snart
blir tvungna att börja bygga
mentalsjukhus igen.
För alla som skiljer sig. För alla
som tappar fotfästet. För alla
som går över gränsen i sin jakt
på lyckan.

Detta är ett SOS och Mayday !