...kastar man en blick på soluppgången
i staden-ihopträngda pressade nya
byggnader...massiv betong,går du ut
på gatan - betong, i tunnelbanan -
betong,inomhus - betong,fönster runt
omkring i betong...

avståndet mellan husen är inte mer
än en bilbredd och våra ögon hoppar ut
ur sina hålor,av överansträngninger
på jakt efter LJUS - BLÅ HIMMEL!!!

isolerad från NATUREN,ansikte,
ögon,kropp,den levande skönheten
av mänskliga medvetandet,blir betongaktig
...metallisk... asfaltisk ...

och intolerans blossar upp en fackla...
solnedgång i betong ...

när urbana skönhetsrådet,som har hundra år
på nacken,inte fanns,blomstrade stadens
skönhet i ÖGONS vidder!!!

VAAAAAAKTEEEEEEEEEEERRRR!