Vi är fältharar som löper omkring på asfaltängarna
nosar och viftar med öronen efter trubbel
blinkar mot övervakningskamerorna

Hukande gestalter med matkassar
släntrande skuggynglingar med släpande steg
trappljuset flämtande

Längst in i garaget har Heroin-Hilda somnat
portad från härbärget och Svensson-livet
snedklackad fot sticker ut

Dimman som ett sträckt lakan över kvällsmatshusen
vi sätter oss i bilen rödljusen nära blåljusen långt borta
sten på vindrutan, hallå där!

Springande fötter, men det är ju de små grodorna
vi hinner i kapp och grabbar tag
”Jaså hej, var det ni, vi trodde det var snuten, förlåt”

”Vad är det för gyttjigt grodsnack, snuten ska skydda er
från de där stora killarna med guldtänder
som vill lura er och stoppa er i säcken”, säger vi

Generat mjölktandsleende och fallande ansikte
”nej inte hem, de blir vansinniga”
vi åker, en arm om hans axlar

Måste använda skohorn för att komma in
stora och små om varandra flera våningssängar
mammas orosögon kramar.

Fälthararna putsar nosarna andas djupt och ger sig iväg
med långa skutt tillbaka ut i den besvärliga
och härliga trubbelverkligheten.