Det stiger en stank
över tomtens låga plank
Den kommer emot mig
och luktar “Hejhej!”
Jag stapplar rädt bakåt
darrande en stackatolåt
Men den välsnutne näsvise
är också den envise:

Trotsigt kräver jag besked
medan benen sätter mig ned:
Vilken är din källa, lukt?
Efter en fåfäng okulär flukt
är gåtan ögonenligen olöslig
Du är en gasgestalt och lättlöslig
Som en eter själv nu dunstar du
som en tillvaro – alls fanns du?

Faran är sällan utan lukt
Ångesten vilar leende tryggt
Ågren själv slipper vara rädd
Han svävar lugnt osynligt klädd
Vanskligheten den är vår lott
och vi grubblar - har vi förstått?
Midvinternatten doftar främmande
Frågan förblir hängande