provocerande
tonårspoesi
klär så dåligt
när man har slutat
vara arg på världen

här vilar en nerv
djupt nerbäddad i kallfuktig jord
en känsla som flydde mig otillåten
oborstad och spretigt
spred den sina vingar
och flög rakt in i utanförvärldens
lastbilsflak

jag har gått från barnet till
modern
jag sörjer de nerver jag fördömde
jag sökte självdistansen och fick den
nu saknar jag min ångest