En bergvägg av rå decemberluft
något retas med min hals
jag drar på mig halsduken och dunjackan

Hon har den illapassande
jackan från UNHCR
som inte färgmatchar hennes hijab

En skev lerpöl flinar mot mig
mina tankar bär en bitter smak av frågor
magen tung av julmat

Hon köar två timmar vid bajamajan
och två timmar vid matutdelningen
hennes mage klistras ihop

Inga bombplan siktas
inte heller några krypskyttar
i det Sörmländska landskapet

Många nationaliteter hårt sammanpressade
i helveteslägret Moria på Lesbos
frustrationen som en tidsinställd bomb

Jag går in i värmen och stänger dörren
hon drar åt sig tältduken
och hoppas att hon ska slippa bli våldtagen

Vi gråter över att vi förlorat våra älskade
min lever sitt liv utan att sakna mig
hennes finns i bitar någonstans i Syrien

Två systrar i mänskligheten
som inte är släkt och inte känner varandra
men ändå stundtals tänker på den andra.