Penseldrag som drar mig fram
över ytan
Som du står på
Som du går på

Fyller färgen framåt
Först tunt, så allt tjockare
Droppar
Av mina tankar faller
I det vita klistriga
Som du slår på
Som om du får
Säga emot – fast du har fel
Fast du har missuppfattat
fast du har missanpassat dina ord
Till det jag sa
Till det som var
Förvrängt, förvridet

Nu har dina steg torkat
som snöspår i den vita färgen
Och jag slipper risken att nudda
det nästan torra
det hudlöst klibbiga

Och jag slipper fastna
i dina ord
igen