Jag har alltid en slags tonårsångest som klänger sig fast i mitt hjärta
och trettio år gammal är jag mindre än någonsin

hur många andetag är för många?
jag kan inte beväpna mig med fler lögner, nu är sanningens tid och
du har infekterat mina tankar
som en outhärdlig väntan
längtan
var är du nu?

jag har inte några visa ord eller
nya ord heller
för den delen

allt går på repeat

(och ändå sitter jag här och önskar att dina händer rörde vid min kropp)