LL = jag springer och tänker

DP = psykologen

GH = jag som patient

------------------------------------------------------------------------------------------------

Jaha, nu börjar det.


LL : Ska jag orka springa så här långt ?

GH : Ska jag våga berätta allt ?

DP : Varför är du här ?

GH : Bra fråga...jag vet inte riktigt, vi får väl se.

DP : Klokt svar....du vet hur det går till ?

GH : Ja...jag har gjort det förr, en massa år sen.

DP _: Aha ok, bra...varsågod tala !

LL : Jag har förberett mig bra...ätit rätt och tömt tarmen.

GH : Det är lättare att leva idag har jag fått för mig.
Jämfört med då för 30 år sen.

DP : På vilket sätt ?

GH : Barnen är vuxna, det känns som det de gör nu
kan de inte lasta mig för, fast det gör de ändå
bara för att jag är psykolog och alltid har uppmuntrat
dem att vara kritiska till mig.

DP : Hmmm...fortsätt !

LL : Det går lätt här i början...kommer snabbt in i
rytmen...sju grader plus, det är bra, känns bra,
det blir nog långa rundan idag...nästan en halv mara,
OM jag orkar...fan va jag älskar detta...denna långa,
mjuka späkning...att få ta ut mig till sista droppen.

GH : Men jag har grundproblemet kvar och det är
min svårighet att helt komma överens med föräldrarna.

DP : Är inte de döda ?

GH : Jo men det hjälper ju inte alltid.

DP : Nähä...förklara !

GH : De visste vad de gjorde men gjorde det ändå
de jävla asen.

DP : Hatar du dem ?

GH : Nej, jag älskar de jävlarna.

LL : Halvvägs...fan va lätt det går, det rullar på...
jag tycker om detta....kroppen funkar...svarar
när jag behöver.

DP : Det här blir nog en intressant terapi.

GH : Varför tror du det ?

DP : Därför att du älskar de "jävlarna"...det känns
rimligt men ändå är det nåt annat som spökar...eller hur ?

DP : Ja, det är kvinnorna. Eller kvinnan. Min fru.
Barnens mamma.

DP : Är det nå fel på henne ?

GH : Nä, hon är bra.

DP : Vad är det då ?

GH : Jag vet inte om jag vill bo med henne.

DP : Jaha, ni bor inte ihop ?

GH : Hon bor i ett annat land. Jag flyttade
hem därifrån för 7,5 år sen och det var
det bästa jag gjort i mitt liv.

DP : Jaha, varför ska du inte fortsätta med det då ?

GH : Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte.

DP : Hur har ni det tillsammans när ni ses då ?

GH : Jag älskar kärringen hahaha och hon är galen
i mig.

DP : Du tiden är ute för idag. Vi ses nästa gång.

LL : Nu är det bara 5 km kvar. Det här kommer att gå bra.
Nu är jag på gång. Va skönt att slippa allt huvudbry
och bara svettas och bli trött.

DP : Ja det kan vara skönt. Fortsätt så. Ibland måste
man bara acceptera sina begränsningar. Man förstår inte
allt. Inte ens som psykolog.

GH : Du, lägg dig inte i mitt springande är du snäll.

DP : Förlåt, vi ses. Timmen är slut. Spring nu !

GH : Ok, tack men jag hade en syster jag älskade över allt annat....

DP : Tiden är ute som jag sa.....nästa gång.

LL. Nä jag orkar inte.....Jo det gör jag. Och nästa gång
går det lättare.

GH : Det tror jag ?

LL : Ja, man behöver inte förstå att man vill framåt.
Det har med döden att göra.

GH : Va ! Du borde gå i terapi.

LL : Det gör jag ju. Som dig. Ett löpande ärende hahaha !