När jag hörde programledaren räkna upp deltagarnas meriter kände jag mig som en veritabel nolla det var professorn si och professorn så och de hade tjänstgjort vid olika universitet ofta med meriterande tjänstgöring vid utländska lärosäten.
Naturligtvis tänkte jag i mitt stilla sinne kommer jag att kunna hänga med i dessa lärda personers resonemang?
Talträngdheten var det naturligtvis inget fel på. Det bubblade formligen av ord ur den stackars radioapparaten. Men till deltagarnas förtjänst skall skrivas de aktade sig noggrant att ge varandra talutrymme avbröt inte varandra i onödan och var allmänt respektfulla mot varandra. Det var inte alls som vid de stora allmänpolitiska
debatterna. där önskan är att visa ett klart dominansbeteende oftast på ganska oschyssta sätt. Men som alltid dök en liten smått hädisk tanke upp mitt gamla favvocitat som lyder ung så …."högt flyga orden blott tanken stilla står. Ord utan tankar sällan himlen når" och tillägas kan att jag kände mig inte ett skvatt kunnigare när programmet slutat det kan ju iofs bero på mig oh hemska tanke