Min före detta hade en moster som jag hade lite svårt att förlika mig med
Hon var motoriskt orolig hade liksom lite myror i kroppen ständigt stickande ständigt pladdrande och kommenterande; ibland kunde man förnimma det beteende som kvinnor med livsmisslyckanden i bagaget har en tendens att vilja utveckla, vad det var kunde jag inte utröna då vi endast var ytligt bekanta och jag kände för lite till de hemligheter som i och för sig varje familj har.
Till historien hör att vårt gemensamma barn vid denna tidpunkt kan ha varit 4-5 år.
Min före detta som arbetat som lärare ett antal år hade börjat utveckla en smått tillrättavisande attityd(det måste erkännas) vi hade båda noterat den gamla damens frekventa svärande. Nåväl större delen av släktträdet hade samlats för att fira den högtid som ensamstående brukar frukta allra mest -tror jag.
Vi hade slutat vår måltid och jag låg och halvdåsade i ett intilliggande rum då jag hör en sammanbiten röst som med väl kontrollerad ilska väser -det skall vara så märkvärdigt med era akademiska examina men ni vet inte vad en sumprunkare är...
och det visste ju inte jag trots att jag är just akademiker. Mitt i prick sköt kärringen.
Och tänk sedan den dagen började jag faktiskt gilla henne litegrann och nu vet jag vad en sumprunkare är tack vare gamla moster som nu sedan några år vilar i sin grav ständigt befriad från världens oro och trams