Vi vilar på världens pelare,

fysiskt, andligt och sinnligt.

Vi fyller alla tomrum med 

vår viktiga existens.

Men när vi bryter omsorgens 

vingar och söndrar det hela

så vädjar hela livets ursprung 

om ödmjukhet och klokhet. 

Vi vilar på världens pelare 

och de bär oss genom livet.

Allt de vill är att våra steg,

våra handlingar och omsorg 

ska räcka till för de som ska 

leva sen och efter oss.

Vår stund bär spår i deras stund 

liksom vår stund att växa och 

gro bär spår från dem som 

vistades här innan oss.

Verkligheten ber oss 

skyndsamt betänka vår

vandring på Moder Jord. 

Inte för att skapa rädsla 

men för att väcka viljan. 

Det är helt klart en livs-

viktig uppgift...